Halloj! Jag har verkligen inte haft mycket tid till att blogga.. jag tänker att jag ska göra det, men sen händer det lixom inget mera.. dagarna går i ett & det är inte många dagar på denna semester som vi bara har vart hemma.. vi har farit & flängt, men inte gjort någon invecklat eller som har krävts mycket planering.. ganska skönt har det vart, eller mycket skönt! :D

Tycker dock att vädret inte har vart bra..vart är värmen?? Jag har ingen lust at bada när det är kallt i luften, i mitten av juli.. känner mig bitter, men så är det.. jag behöver riktiga stekheta dagar, för att kunna ta emot hösten, men det kommer väl, när en annan börjar jobba.. Sa jag att jag känner mig bitter inför detta?

Om 1 vecka gör jag det... då har jag jobbat min första dag efter 4 ½ veckas semster.. känns bra.. helt ok faktikst! Hade ju helst sett att hela familjen började jobba/gå i skolan/dagis, men mina hjärtan får vara hemma i några veckor till, men snart får äntligen Noel börja på dagis! Finaste killen!

Jag är off.. jag mår sisådär, jag kan lixom inte sätta fingret på vad det är, men det är en massa.. jag vill bara gråta, men får bita mig hårt i läppen & le åt mina vackra barn iaf.. fast inte alla ggr det går, när dom trotsar mer än det är möjligt, så kan man allt tappa tålamodet.. Ska ha mens på söndag.. PMS kanske då..

Men min träning & bra kost har gått & gömt sig, jag vet att det är normalt att man slappar till på semestern & att man kan dricka & äta gott & njuta & UNNA sig... tänk vad jag hatar det ordet.. det kryper i mig när folk säger till mig att jag ska UNNA mig det, jag är värd det.. jag känner inte mig värd nåt egentligen..

Alltså, när jag går i affären & hämtar chips eller gods eller dylikt, så känns det som att alla tittar på mig, ska det där fettot verkligen äta det där? Det är ju verkligen det SISTA hon behöver.. Det är sjukt jobbigt, för jag vet att jag inte är ett fetto längre.. jag är ganska normal & jag har typ 6-7 kg kvar till målet, jag har gått ner 45 kg, jag har verkligen gjort det, men har så himla svårt att ta in det.. att förstå & att släppa taget om att jag inte är FET längre...

Detta är sjukt jobbigt & det är en hemsk ångest som gnager i mig dagligen! Jag kan gå upp i vikt igen tänker jag.. jag kan det om jag inte rör på mig eller äter relativ nyttig kost.. jag kan inte smälla i mig masa skit, jag måste tänka, tänka, tänka.. det gör mig galen, gaaaalen!!!!!

Jag vet, jag har gjort detta själv, många frågar om jag har opererat mig.. men jag har verkligen gjort detta, all by my self!! Jag kan sträcka på mig, vara stolt & verkligen ska jag ta emot all beröm jag får & alla komplimanger, men har så svårt..

Detta knäcker mig... sorry, var bara tvungen att få ut detta.. känner att jag behöver en axel att gråta på just nu, fast då får Lina somna först & Martin komma hem..

Herrejisses...